minvagner.blogg.se

Mitt första delmål var att ligga på minus de kilon dietisten gett mig + ett kilos marginal. Det har jag alltså klarat idag! -8,2 kilo på tre veckor. Underbart att känna att de där satans modifastandet ger resultat trots att jag käkat middag + någon frukt/något proteinbakverk med lite kalorier på kvällskvisten vissa dagar. Det gör att man ser ljust på framtiden. 9 veckor kvar till det sista infomötet innan operation. Jag längtar. Jävlar vad jag ska träna efteråt. Och vad skönt det ska bli när man vet att kilona rasar och man tränar för att resultatet ska bli snyggt också. En helt annan källa till motivation. 

Är så himla glad att jag hittat mitt gym också. Det är så litet och mysigt, bara kvinnor och supertrevlig personal. Skulle aldrig ha kommit igång så här bra på ett annat gym. 

 

Imorgon kommer min kompis hit och stannar över helgen. Det kommer bli jobbigt att vänja sig vid att någon annan äter mat bredvid en, när man är van vid att bo själv och sitta här med sin modifast och inte behöva se något annat. Men det blir bra träning inför resan hem till familjen i slutet på mars. Det blir den stora utmaningen.

Det är så mycket som händer den här våren. Det är hemresa och fira mamma + påsk, det är praktik 4 veckor, det är operationen, det är snart sommarlov (eller ja, jobblov kanske man ska kalla det nu för tiden). Nästa vecka ska jag få reda på om jag fått jobb som reseledare i sommar. Jag ska dessutom på intervju för samma jobb men med ett annat företag veckan efter. Det är grejer jag sökte när jag tänkte att jag säkert kommer få vänta ett år på att operationsprocessen ska dra igång. Nu är jag istället orolig att jag ska få jobba tidigt i sommar och då också tidigt efter operationen och inte kunna åka. Jag vet inte om jag ska gå på intervjuerna med det andra företaget, det får bero lite på vad som händer med det första jobbet jag sökte. 

Det är egentligen rätt fullproppat med en massa kul saker under våren och det borde ju göra det lättare att stå ut med den här väntan. Men det gör det inte. Jag längtar nämligen till några månader efter operationen, och dit är det ju lång tid kvar. Först måste jag överleva endast flytkost i 2 veckor innan, sedan själva operationen, sedan den jobbiga perioden då man vänjer sig vid sin nya mage och sina rutiner. Det känns så långt bort. Men jag längtar. På måndag är det 11 veckor kvar. 9 veckor kvar till flytperioden. Och 11 veckor + x antal månader till den tiden jag längtar efter att leva i.

Helvete vad jag slängt in pepp-bilder och citat i varenda mapp på hela datorn. Bakgrundsbilden säger till mig varje dag att "The mind is everything. What we think we become." Det är så olikt mig att göra såhär. Men så är det rätt så olikt mig att vara så motiverad att klara något. Jag verkligen längtar till den här operationen. Jag är livrädd, men jag längtar. Har skickat iväg en beställning på en massa naturliga sötningar som är klassade som superfoods och allt möjligt nyttigt och naturligt. Bland annat ett Mesquite-pulver som smakar lite som kola och kanel och är supergott. Har en kompis som är väldigt inne på paleo-kost och RAW-food och sådant och hon inspirerar mig varje gång jag är hos henne. Igår bjöd hon på hallonglass med hallon, turkisk yoghurt, stevia och mesquite-pulver. 

 

 

 

Jag har spelat den här låten och en annan av samma snubbe på repeat idag. Jag vet inte varför jag alltid måste lyssna på ledsen musik? Har känt mig väldigt glad och hög på livet idag, men ändå kan jag inte riktigt relatera till glad-låtarna på min spellista. Däremot kan jag inte motstå en text som denna:

And falling over in the street 
Is just a part of every week 
And we lie drunkenly 
Just staring at the stars 

Remember when they were in reach 
And all the teachers used to teach 
You can do anything 
If you put your mind to it 

We put our minds to it all 
But disappointment crashed the ball 
We could have done anything 
But we just never quite knew it 

So tie your scarf on tight 
It's to be a cold night 
Tie your scarf on tight 
It's to be a cold night 

Det är alltså från en annan låt än den i klippet. Inte nog med att texten är briljant, rösten är ju helt magisk också.

 

Dålig uppdatering, jag vet. Har varit i skolan för ovanlighetens skull. Sjukt lite föreläsningar i den här kursen och det känns som att man är ledig jämt. Men igår hade vi faktiskt heldag. Kors i taket. Det var faktiskt rätt kul. Saknar dock att gå med hela klassen. Nu är vi 8 pers från min klass som läser denna kurs och det är lite tomt. 

 

Hur som helst, igår var jag på vårdcentralen. Jag har fått en ny läkare för min gamla har slutat och den här nya var ett praktarsle rent utsagt. Det var det värsta bemötandet jag varit med om. Han började med att dumförklara mig för att jag kommit dit för att jag hade varit hos läkaren i oktober förra året och kollat mina värden och doser. Så förklarade jag att det var för att dosen höjdes i oktober och jag blivit tillsagt att komma och kolla om allt stämde efter några månader. Då sa han någonting om att det inte var så mycket dosen höjts ändå, och att höga värden av (insertläkarspråkhere) ändå används som bantningsmetod (höjden av fräckhet!) i USA. Jag frågade om han alltså menade att han på allvar tyckte att jag inte skulle ta prover, och då sa han att "Eh JO, det tycker jag verkligen att du ska!". Inuti mitt huvud skrek jag: VADTJAFSARDUFÖRDÅDITTNÖT?!?!?! Men utanpå sa min mun helt snällt att "Hehe, tänkte väl det..." 

 

Efter en stund tar han upp detta med gastric bypass-operationen och frågar lite spydigt om jag är helt säker och har testat allt annat. Jag svarar ja, och han säger: "Har du provat Xenical?" "Nej, allt utom det då" säger jag. "Ja, för du vet, dom brukar vilja att man har provat ALLT". Inuti mitt huvud: Jag VET det, som det står framför dig på datorskärmen så HAR JAG REDAN FÅTT OPERATIONEN. Men jag sa: "Jo, fast nu är ju allt redan klart. Jag opereras i maj." Här börjar hans ca 20 minuter långa föreläsning om hur gbp-operationens biverkningar (som han verkar läst om i Nalle Puhs äventyr eller något för de var helt osanna, bl.a. att man aldrig kommer att kunna känna smaken av maten igen), hur man kommer att skratta åt gbp-operationerna om 35 år, hur kirurgerna inte vet vad de håller på med. Någonstans under föreläsningen pausar han, tittar på mig uppifrån och ner och säger "Du kommer inte att kunna äta normalt, det vet du va? Och du gillar väl mat?!" Jag mumlar något om att jag knappast åt normalt innan den här processen drog igång heller, men han maler vidare om att två personer i veckan läggs in på akuten med komplikationer från "de där operationerna". Sedan går han över till att föreläsa om att jag är felmedicinerad (detta är alltså medicin jag fått från karolinska när jag var typ ett år)...

 

Behöver jag nämna att jag ska byta vårdcentral?

Ibland, när jag lägger mig på sängen och stirrar upp i taket och inte vet var jag ska ta vägen för jag känner mig rastlös och sockersugen och röksugen och sugen på precis allt som jag inte får, då tänker jag på vad jag är på väg emot. Vad jag kämpar för. Och så säger jag till mig själv: "Skärp dig nu, din fåniga fan. Det är 12 veckor av ditt liv du måste dricka de här pulverdryckerna." 12 veckor är INGENTING. Sen är det dags för operationen och sen kommer det att gå undan. Jag känner hur mitt inre bara skriker efter att ha ett aktivt liv och må bra och kunna köpa kläder som är fina och sitter bra. Och ha en hälsosam syn på mat. Och jag gillar ju sallad och frukt och vatten. Jag klarar det här. 

 

 

 

PS. Låt dessa 12 veckor gå snabbt nu!

Jag har överlevt. Det fruktade söndagsfikat med grannarna som jag gått och oroat mig inför är avklarat och min hälsosmulpaj blev succé. Jag har inte räknat kalorier men eftersom jag åt ungefär 100g av den och den endast innehöll lite kokosmjöl, kokos, havregryn och 2 msk kesella utöver bären så tror jag att jag överlever. Och så stevia strö såklart. Älskar stevia strö. Pajen blev hur som helst supergod. Den serverades med GBs sockerfria lättglass.

Här skulle jag förstås ha haft ett foto på pajen. Men så blev det alltså inte. Istället har jag en bild på en helt vanlig smulpaj. Så... såhär såg pajen alltså inte ut:

 

 

Mitt nya beroende. Utblandat med sodastreamat vatten blir det himmelskt gott. Ska även testa blanda med lättkvarg. Oroar mig lite över att det står "Limited edition" dock. Den får ju inte försvinna när jag nyss har hittat den!

 

Välkommen till min blogg, för det första. Hej, tack, slå dig ner osv. Jag ska utnyttja mina enstaka stackars läsare för att hålla mig själv på banan och sköta min kost och motion både före och efter min gastric bypass. Det kommer kanske inte alltid att vara så kul att läsa, men det kommer förhoppningsvis vara förjävla kul att skriva.

Idag har jag varit på informationsmöte i Simrishamn. Känns... knäppt. Knäppt att vara på väg mot operationen. Att ha blivit godkänd. Att påbörja min resa. Har tagit en del före-bilder. De kommer inte att publiceras idag. De kommer kanske aldrig att publiceras. Men jag kommer att se de där bilderna om 5 månader, 9 månader och ett år och jag kommer att tänka att fan, vad jag är bra. Så måste det bli. Jag tänker heller inte berätta min startvikt idag. Det tar vi imorgon.