Supersen uppdatering!

Ursäkta mig. Livet tog över helt plötsligt! För att kompensera för denna grymt dåliga uppdatering ska jag publicera lite bilder.

Det är kanske inte supertydligt. Men idag väger jag iaf 97.4 kg. Det är ca 47 kgs viktnedgång sedan februari. Om jag är nöjd? Sjukt nöjd! Hänger inte med för fem öre och ibland tycker jag att jag är större än någonsin. Jag har faktiskt skaffat mig hjälp med alla knastankar man kan få efter op, och ska påbörja terapi snart. Det ska bli spännande faktiskt! Tror att det kan hjälpa mig att verkligen behålla den här livsstilen och kanske få rätsida på alla dessa negativa tankar som sitter kvar i huvudet trots viktnedgången.

Men nog har jag förändrats. Blivit mycket mer social och hittar på saker. Går ut till och med. Beter mig mer som en 24 åring och mindre som en 60 åring, haha. Det känns bra. Det går bra nu.

Mot målet!

Mitt mål är ju att vara under 100 kg innan skolan börjar den 2 september. I måndags vägde jag 101.9 kg. Det är alltså 1.9 kg kvar och två veckor att ta dessa två kilon på. Det kan alltså gå. Men en av dessa veckor ska spenderas i Turkiet där jag ska äta, träna och bada. Och ja, ni vet, när man är på semester tänker man ju inte direkt på viktnedgång. Så vi får se! Jag ska bara fokusera på att må bra. Jag förstår mig inte på min viktnedgång just nu ändå, så jag tänker inte försöka förstå heller. Det får gå långsamt. Jag försöker intala mig att det inte gör något om det saktar ner lite för då hänger huden och huvudet med bättre osv. Men förra veckan när jag tyckte att jag åt dygnet runt för jag jobbade hela veckan, och jag åt dessutom muffin en natt på jobbet och tårta en annan natt. Då gick jag ner 1.9 kg. Och veckan innan när jag sprang och gick och åt inget gottis alls så gick jag ner 0.9. Så det går inte för mig att gissa längre. Jag är glad ändå. Över 40 kg på 6 månader är inte illa pinkat. Jag kan nu ha strl L i många tröjor på H&M. Bara en sån sak!

Utöver det så är mitt huvud inte på topp. Jag känner mig lite ensam utan min katt (som är hos min mamma i Sthlm för att jag ska resa bort snart). Och jag vet inte, sommarjobbandet är inte riktigt för mig. Jag brinner för det här med fart och ungar och hålla lektioner och ja, mitt sommarjobb är så långt ifrån det man kan komma. Det blir säkert bättre när skolan drar igång. Jag längtar!

Jobb, vikt och utlandsresa!

Ursäkta extremt dålig uppdatering. Jag jobbar på för fullt just nu. Och det sliter som fan på en att jobba nätter, märker jag. Så när jag är ledig så orkar jag knappt ens vara social, än mindre träna. Men jag har gymmat en gång iaf, och sprungit en gång. Och tvingar mig till att socialisera. Och kul har det varit! I lördags var jag på sommarfest med en granne som även är en klasskompis, och drack vin för första gången sedan operationen. Jag drack en flaska vitt fördelat över kvällen och jag var rätt onykter på det, heeeela kvällen. Ibland bara lite lullig, sen slog det till igen och igen. Så jo, jag tycker nog jag är mer lättpåverkad nu. Om än inte så mycket. Gott var det i alla fall.

Jag och en kompis har även bokat en resa till Turkiet i slutet av sommaren. Den 25 augusti åker vi till Marmaris i en vecka. Ska bli heeeeelt underbart. Som jag längtar! Bara sol, bad och avslappning tills skolan börjar. All inclusive så jag behöver inte tänka på mat heller, ska bli så skönt. Det var sååå länge sen jag var på solsemester. Det bästa är att jag köpt ett badlinne och provat ett som jag inte kunnat ha på länge, och jag känner mig faktiskt bekväm i dem (fast okej, lite naken känner jag mig nog). För 37 kilo sedan skulle den här resan bara inneburit ångest, men nu känns det ändå okej. Värt det för att få sola och bada!

Viktnedgång sedan förra veckan är iaf 1.3 kg och jag väger idag 106.4 kg! -37.2 kg totalt. Det är liiite mer än hälften av min önskade viktnedgång. WOHO! Mitt mål är att vara under hundra innan skolan börjar 2 september. Det borde jag klara!

Fantastiska böcker!

Nu när det är sommarlov har jag Ä N T L I G E N tid att läsa igen. Och som jag läser. Först var det The age of miracles, sedan Pandemonium (uppföljaren till Delirium), sedan Looking for Alaska av John Green (som även har skrivit världens vackraste sorgsnaste bok, The fault in our stars). Och nu är det Eleanor & Parkav Rainbow Rowell. Jag har läst ungefär 50 sidor i denna bok och är redan frälst. Vilken fantastisk, underbar, söt, charmig, udda liten bok. Jag fullkomligt älskar hur Rainbow Rowell lyckas skriva en ungdomsbok om något så klyschigt som kärlek, men skriva om det på ett helt eget sätt. Dessa meningar till exempel, som beskriver stunden när den hela huvudkaraktären blir kär i den andra: 
 
Det är så himla vackert och simpelt och jag blir kär i boken efter dessa två små meningar. Åh, jag är så jäkla såld på young adult genren. När den läses på engelska alltså. Annars kan det vara. 
 
Och det bästa är att jag har en hel hög med fantastiska böcker att sluka. Och det lär ju behövas, eftersom jag slukat dessa 4 på ca 2,5 veckor, haha. När böcker är bra finns det inget som gör att jag lägger ifrån mig dem. Förutom möjligtvis jobb och sömn.


 
 
 

Just det!

Viktnedgång sedan innan resan: 2 kg! 
Fantasktiskt, då jag ätit mycket onyttigare än jag gör hemma hos mig och provat allt det där jag velat prova. Har dock även varit ute och sprungit 5-6 ggr under resan också. Det har nog hjälpt. Använt min nya couch to 5k-app som jag fick tips av en annan gbp-bloggare om. Fantastiskt verktyg! Trodde aldrig att jag skulle kunna springa. Men nu tycker jag att det är kul. Jag ska ut idag. Dock är jag nervös för jag har inte sprungit i min stad ännu, som är större än Södertälje och som jag känner mig lite nervös över att bara gå ut och visa alla hur en riktig tjockis joggar i. Men jag måste övervinna min rädsla om jag ska kunna börja springa och kämpa för att nå de där 5 kilometrarna, det vet jag ju. Har beställt skor också, så jag måste ju. Jag VILL ju. Det är min dröm att kunna springa en längre runda utan att gå alls, och jag har en bit kvar men jag är på väg!

Hemma igen

Efter 2,5 veckor hos familjen är jag nu åter i min lägenhet. Det är härligt! Har testat äta det mesta där hemma som jag inte vågat innan. Kebab med bröd - gick bra om jag inte åt så mycket av brödet utan mer kebab och sallad. 70% choklad, går bra i små mängder men sen mår jag illa och kallsvettas. 86% är dock godare. Naturgodis, samma sak där, i små mängder går bra. Äppelpaj går också bra, hembakad. I små mängder med lättglass till.

Har även fått en sjukt bra smoothiemaskin i present.
Mix & Go heter den. Sjukt praktisk och lättdiskad och bara allmänt superbra! Rekommenderas om du, precis som jag, är helt frälst i smoothies som mellanmål. Min favorit just nu består av banan, fryst mango, grekisk yoghurt, kvarg, proteinpulver med chokladsmak, kakao, carobpulver, mesquitpulver, lucumapulver och några droppar stevia med smak av english toffee. SUPERGOTT! Godis, men utan socker och med massa superpulver som ska få mig att må bra och bli piggare. Underbart.

Vägning vecka 8

Två månader (eller ja, nästan) sedan operationen!
Invägning imorse, och jag kände mig uppsvälld och tjockare än vanligt. Fy fan. MEN:

Viktminskning sedan förra veckan: -2,1 kg!
Total viktnedgång: -33.9 kg.
Nuvarande vikt: 109.7 kg

Jag är under 110! Det var EVIGHETER sedan jag var under 110. Och 100 är såååå nära nu. Jag ser ljuset, hörrni. Jag firar med jordgubbar och cola zero <3 Lördagsmys deluxe!

Jag ska för övrigt åka till Södertälje och hälsa på släkten på måndag för jag är ledig från mitt sommarjobb i tre veckor. Underbart! Jag ska ut och gå och springa som bara den, och när jag kommer tillbaka ska jag vara tillbaka i träningsmode och bara köra. Pepp!

Vägning vecka 7 efter op

Viktminskning sedan förra veckan: 0.6 kg
Viktminskning sedan start: 31.8 kg

Ibland har man tråkiga veckor förstås. Jag har faktiskt aldrig stått helt still (peppar, peppar) utan gått ner minst några hundra gram varje vecka sedan februari, så jag ska absolut inte klaga. Det är bara min otåliga hjärna som vill rasa i vikt jämt. Men detta är bra. Jag går ner. Det är huvudsaken.

Nya jobbet

Jag har ju börjat på ett nytt sommarjobb. Har gått bredvid i 3 nätter denna veckan och börjar på riktigt på måndag. Hur som helst, det jag skulle komma till är i alla fall att jag ju är ny där och ingen känner mig sedan innan. Alltså vet ingen om min op, ingen vet att jag varit över 30 kg tyngre och alla tror att jag bara är en vanlig tjock tjej. Inte en jättejättetjock tjej som blivit en vanlig tjock tjej. Det är så himla befriande ska jag säga er! Min jobbtröja som jag har kvar från förra sommaren på mitt förra ställe hänger som en för stor tunika på mig, och det är storlek xl, och jag tänker att herregud, jag är en tjej som storlek xl hänger och är för stort på. Jag är bara det. Förut var jag en tjej som storlek xl var nästan för litet på. Och ingen vet om det.

Det kanske låter helt stört, men för mig känns detta surrealistiskt och underbart! Och det bästa är nästan tanken på att nästa sommar, om jag jobbar med något annat då (vilket jag hoppas för jag vill ju jobba med barn på somrarna och det gör jag inte nu), så kommer jag kanske att vara en helt normalviktig smal tjej eller kanske en småmullig men rätt normal tjej. Bara så. Ingenting annat. Åh, jag längtar.

Vägning vecka 6 efter op

På måndag är det 6 veckor sedan operationen. Jag byter vägdag till lördagar för det är så satans krångligt att komma ihåg vågen på stressiga måndagar. Nu har jag inte vägt mig sedan i torsdags förra veckan, men jag har inte skrivit det till er så för er är det sedan i måndags förra veckan. Alltså nästan två veckor. Då vägde jag 116.3, och idag väger jag 112.4.

Viktnedgång sedan förra gången alltså: 3.9 kg!
Total viktnedgång sedan 6 feb och flytstart (halvtidsflyt, men det var ändå där min resa startade): 31.2 kg!
BMI då: 50.9
BMI nu: 39.8
Nedgång BMI-enheter: 11.1

JAG ÄR SÅ GLAD! Mitt BMI är under 40! På stadig väg mot under 30 då jag inte längre lider av fetma, utan bara övervikt. Åh, och när jag kommer under 100 kg. Som jag ska fira. Jag firar idag med förresten, med tacomiddag och cola zero! Härliga lördag.

Hem till Malmö

Nu sitter jag på tåget hem från familjen. Jag och nya magen har överlevt ännu ett äventyr. Utan större katastrofer. En fettdump har jag upplevt, på grund av några äckliga pommes och helt i onödan. Annars har det gått finfint! Ska bli spännande att väga sig imorgon.

Har för övrigt varit ute och sprungit för första gången på måååånga år. Jag sprang bara korta sträckor och gick däremellan, men ändå! Jag kunde! Jag orkade! Sammanlagt var jag ute i 50 minuter. Försökte springa i ca 30-50 sek intervaller bara, vill inte överbelasta kroppen när jag fortfarande är så tung. Det var kul! Det ska det bli mer av!

Har även beställt en ny telefon. En HTC One. Som jag längtar tills den kommer!


6 veckorskontroll

Idag är det 4 veckor sedan min operation och jag var på 6 veckorskontrollen i Simrishamn för de är lite kassa på matematik ;) Nejmen, jag åker till Sthlm en vecka och sen börjar jag jobba nätter så idag var den enda dagen som passade på lång tid. Dietisten var nöjd med mig. Jag måste dricka mer vatten, men det visste jag ju redan. 

Sedan den 6 februari har jag minskat 11 cm över buken och 19 cm vid höften. Det är alltså precis som jag förutspått att jag inte krympt så jättemycket över min bredaste punkt, men just där alla mina kjolar sitter har jag minsann märkt att jag krympt en del. Allt trillar ju av! 
Sedan operationen för 4 veckor sedan har jag gått ner 9 kg, och sedan 6 februari 27 kg. Jag är grymt nöjd! 

Vägning vecka 4

Viktnedgång sedan förra veckan: 1.7 kg
Viktnedgång sammanlagt: 27.3 kg
BMI från början: 50.9
BMI nu: 41.2

Det kallas tvivel.

Ibland, när man försökt äta lite olika maträtter och allt verkar fastna i matstrupen efter några tuggor och man känner sig osugen på precis allt, då kan man fasiken fundera på om den här operationen var en bra idé egentligen. Jag vet att det kommer bli bra sen, men ibland tar ju tålamodet slut. Det måste helt enkelt bli bra. Min magsäck är ny. Jag måste ge den tid.

Men när det just under såna här dagar är folk i facebookgrupper som skriver att de har BMI 32 men tänker betala för sin egen op för att de inte kommer bli beviljade annars och de undrar om de verkligen ska operera sig, och de flesta är så himla positiva i sina svar. Då funderar jag alltså. Jag har också bara träffat människor som är nöjda, och jag misstänker att jag också kommer att bli nöjd om några veckor eller månader. Men just precis nu känner jag att jag absolut skulle rekommendera en person med BMI 32 att spara sina pengar och istället lägga en tiondel av summan på ett bra gym och en bra hälsokokbok och bara köra. Man måste ändå lägga om hela sin livsstil, och då kan man lika gärna prova en sista gång att göra det själv. För det är fan ingen dans på rosor det här heller. Och då var jag ändå rätt jävla påläst och beredd på detta, och ändå säger jag att fasiken vad det kan vara tufft i början. Det är inte alltid kul, det är allt jag säger.

Men som tur är minns jag hur jag mådde innan, och hur det än är med förlorad matlust och rätt mycket matkrångel för tillfället så är jag av med 25,6 kg och känner mig mycket lättare och starkare och vet att det här är rätt för mig. Jag behövde den här hjälpen, för jag själv hade gått ner en massa flera gånger själv men slutade ändå på 143 kg den där dagen i februari. Och dit ska jag ALDRIG igen.

Vägning vecka 3

Viktminskning sedan förra veckan: 1 kg
Viktminskning totalt: 25.6 kg
Nuvarande vikt: 118 kg.
Herrejösses. Börjar se ljuset: Att komma under 100. Det var så jäääkla många år sedan. Promenerade på tok för lite förra veckan, så denna veckan började bra med sammanlagt 1,5 timmes promenad. Nu jävlar, ska här brännas fett.

Såg även Iron Man 3 idag på bio. Älskar Marvel-filmer <3 Och ja, denna var också helt jävla fantastisk. Och det där med kycklingen hände idag igen. Fast med lax och broccoli- och blomkålsmos. Att jag aldrig lär mig; SÅS, SÅS, SÅÅÅÅS. 3 veckor är inte tillräckligt för att läka magsäcken. Jag måste lära mig det, för det är fasiken lätt att deppa ner sig ibland när man inte kan äta som folk utan att det ska fastna i strupen och vilja upp igen :/

Bästa melliset!

Hörrni, vet ni vad? Idag har jag ätit det absolut godaste melliset någonsin. BANANPANNKAKA! Herrejösses, har blivit tipsad om det förut men inte provat förrän idag. Fråga mig inte varför, för jag vet inte hur jag överlevt utan denna fantastiska rätt förut. Så mycket bättre än vanliga trista pannkakor med sylt. Här har ni mitt recept, men det finns väl ungefär lika många recept som det finns kockar, så feel free to modifiera ;)

1 portion, lite för stor för mig:
½ banan
1 msk mandelmjöl
½ tsk fiberhusk (endast tillsatt för magens skull)
1 ägg
1 tsk keso

Mixa ihop, stek som en "stor" pannkaka eller två plättar.

servera med lättkvarg, sockerfri pannkakssirap om du har, alt sötningsmedel/honung, frysta hallon och en klick jordnötssmör! HIMMELSKT GOTT!
 
Blev som sagt en lite för stor pannkaka, lämnade en fjärdedel ungefär, och då var jag proppmätt så egentligen kanske jag borde lämnat lite mer. Men såååå himla gott.
 
 
''
Obs! Bilden är snodd.
 

Jag använder förresten denna sockerfria pannkakssirap som finns att köpa på Raw food-butiken vid Caroli i Malmö eller på iherb.com (jag beställde därifrån, för butiken hade inte öppnat ännu då).
 

Att lära känna sin nya mage

Igår hände något som gjorde mig panikslagen och fick mig att för första gången på allvar tänka "nej, nej, nej, VAD HAR JAG GJORT?! jag har sabbat min mage för att bli smal, det är ju sinnessjukt!". Såhär var det: Jag åt kycklinggryta med fullkornspasta. Det är vecka 3 nu, jag ska få börja äta kyckling och pasta. Åt samma gryta dagen innan med bulgur och det var lite svårtuggat men gick ändå bra. Hur som helst. Jag gjorde likadant, tuggade ordentligt. Helt plötsligt kändes det som att allt bara satt fast någonstans på vägen ner. Det gjorde ont, det bubblade okontrollerat i matstrupen. Det var fruktansvärt. Jag försökte dricka liiite lite vatten för jag tänkte att det kanske skulle sköljas ner (nej, fråga mig inte hur jag tänkte där). Needless to say; det fungerade INTE. Istället kräktes jag typ 50 ggr. Upp all mat. Det kändes lite bättre efter det, och jag kände mig lite trygg när jag tänkte att då kan det iaf inte vara stopp i matstrupen, eller hur?

Skrev ett inlägg på Tjockisfamiljen och fick svar om att det kan ha varit en dump, eller så kan det ha varit kycklingen som är torr tillsammans med den torra pastan. Hade ju sås men den fastnade som inte på pastan riktigt. Hur som helst ska jag stay clear of kyckling ett tag. Känns bäst så. Men jag gillar ju kyckling... Ibland känns det som att mitt tålamod är slut och jag vill hoppa fram några veckor och kunna äta allt. Det kommer jag nog kunna sen, när jag bara lärt mig rätt ätteknik som dietisten alltid tjatar om.

Hur som helst, idag har jag ätit knäckebröd med leverpastej och gurka, potatissallad och köttbullar och TACOS <3. Och det har gått bra. Åt till och med nachochips till tacosen, och det gick bra. Var ju lite som knäckebröd att det som smälte i munnen. Vet inte varför jag inte vågade äta det sist jag provade tacos. Gick runt i affären idag och velade mellan brödsorter och yoghurtar. Min hjärna tänker fortfarande bantning, för att jag bantat så många miljoner ggr i mitt liv och min bantarpersonlighet har fått härja fritt i tre månader innan operationen så nu vill den inte knipa käft. Måste inse att det är slut på det nu. Jag ska bli en vanlig människa, som äter vanlig mat fast i mindre mängd. Men det är okej att inte alltid välja det allra nyttigaste och kalorisnålaste som finns bland varorna. Ibland kan man gå efter vad magen tolererar och vad man faktiskt tycker är gott. För att man är i vecka 3 och behöver få tillbaka matglädjen i livet när magen sagt ifrån ordentligt. Inse det, bantarrösten. Tyst med dig sa jag.

Viktnedgång vecka 2

Viktnedgång sedan förra veckan: 1.5 kg
Viktnedgång totalt: 24.6 kg!
Nuvarande vikt: 119 kg!
UNDER 120!!!! Fattar att det kanske inte är en stor grej för er andra, men det var sååååå himla länge sen jag vägde under 120. I helgen hade jag på mig en vit tunika som jag köpte i London 2011, som jag inte haft på mig typ Någonsin bland folk för jag har inte känt mig bekväm i den. Men i helgen gjorde jag det. Och den satt bättre än nånsin. Och jag kände mig rätt bekväm. Det var sån härlig känsla! Har provat en väst jag inte kunnat ha sen 2009 som nu passade, och flera andra tröjor. Min garderob växer just nu. Underbart :)

Vägning vecka 1 efter op!

Viktminskning sedan op: 4,7 kg!
Viktminskning totalt: 23,1 kg.

Detta är ju helt sinnessjukt. Snart har jag gått ner en tredjedel av vad jag vill gå ner allt som allt. Och jag kan sannerligen inte se att jag krympt speciellt mycket. Förut kunde jag känna det, men sedan op känner jag mig mest plufsig så nu känner jag det inte ens. Men det kommer väl :) Idag är det dags för purékost. Lös havregrynsgröt till frukost, med lite sockerfri äppelmos och mjölk. Mumma!

Svårt att inse

Idag har jag varit och browsat klädesbutikerna. Det kändes inte som vanligt riktigt. Jag brukar leta efter något svart och stort som döljer hela mig och köpa det och gå hem. Jag har nog aldrig funderat så här mycket när jag shoppat innan. Nu gick jag runt och tittade, även på de "vanliga" kläderna, och tillät mig själv försöka föreställa mig att köpa dem någon gång. En fin klänning eller ett par coola leggings och en lång tunika. Som jag skulle önska mig att kunna det. Åh, dessa:
 
 
Men det dröjer nog innan jag kan ha såna på mig. Åtminstone till i höst, och det är ju också då man ska ha dem. Min hjärna har inte riktigt förstått att jag gör detta för att gå ner i vikt, så ibland känner jag mig sjukt nere för att jag har sabbat min mage och inte kan äta som folk. Men sen får jag verkligen anstränga mig för att inse att  DET HAR BARA GÅTT 1 VECKA! Skärpning nu. Det kommer att bli bra det här. Jag har ju inte ens fått börja äta mat än. Gaah. Men imorgon är det puréperiod. 
 
Jag längtar tills jag får börja träna ordentligt, för jag mådde så satans bra av det. Det är det som är grejen för mig också, att jag var hög på livet som bara den i typ 2 månader innan operationen. Jag hade praktik, jag tränade, jag åt sjukt god nyttig, kalorisnål men UNDERBAR mat. Jag flöt ju aldrig på heltid (dietistens bud, inte mina, jag var redo att flyta de två sista veckorna men hon sa att jag hade gått ner så mycket att det var helt onödigt). Det går ju att chocken nu efteråt blir som chocken för de som börjar heltidsflyta + chocken efter en op samtidigt. Inte undra på att man blir lite depp. Det går över. Nu blir det peppmusik och sol för att bota detta.
 
 
Och just det, lite mer leggings - Älskar dessa: 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0