Det kallas tvivel.
Men när det just under såna här dagar är folk i facebookgrupper som skriver att de har BMI 32 men tänker betala för sin egen op för att de inte kommer bli beviljade annars och de undrar om de verkligen ska operera sig, och de flesta är så himla positiva i sina svar. Då funderar jag alltså. Jag har också bara träffat människor som är nöjda, och jag misstänker att jag också kommer att bli nöjd om några veckor eller månader. Men just precis nu känner jag att jag absolut skulle rekommendera en person med BMI 32 att spara sina pengar och istället lägga en tiondel av summan på ett bra gym och en bra hälsokokbok och bara köra. Man måste ändå lägga om hela sin livsstil, och då kan man lika gärna prova en sista gång att göra det själv. För det är fan ingen dans på rosor det här heller. Och då var jag ändå rätt jävla påläst och beredd på detta, och ändå säger jag att fasiken vad det kan vara tufft i början. Det är inte alltid kul, det är allt jag säger.
Men som tur är minns jag hur jag mådde innan, och hur det än är med förlorad matlust och rätt mycket matkrångel för tillfället så är jag av med 25,6 kg och känner mig mycket lättare och starkare och vet att det här är rätt för mig. Jag behövde den här hjälpen, för jag själv hade gått ner en massa flera gånger själv men slutade ändå på 143 kg den där dagen i februari. Och dit ska jag ALDRIG igen.
Vägning vecka 3
Viktminskning totalt: 25.6 kg
Nuvarande vikt: 118 kg.
Herrejösses. Börjar se ljuset: Att komma under 100. Det var så jäääkla många år sedan. Promenerade på tok för lite förra veckan, så denna veckan började bra med sammanlagt 1,5 timmes promenad. Nu jävlar, ska här brännas fett.
Såg även Iron Man 3 idag på bio. Älskar Marvel-filmer <3 Och ja, denna var också helt jävla fantastisk. Och det där med kycklingen hände idag igen. Fast med lax och broccoli- och blomkålsmos. Att jag aldrig lär mig; SÅS, SÅS, SÅÅÅÅS. 3 veckor är inte tillräckligt för att läka magsäcken. Jag måste lära mig det, för det är fasiken lätt att deppa ner sig ibland när man inte kan äta som folk utan att det ska fastna i strupen och vilja upp igen :/
Bästa melliset!
1 portion, lite för stor för mig:
½ banan
1 msk mandelmjöl
½ tsk fiberhusk (endast tillsatt för magens skull)
1 ägg
1 tsk keso
Mixa ihop, stek som en "stor" pannkaka eller två plättar.
servera med lättkvarg, sockerfri pannkakssirap om du har, alt sötningsmedel/honung, frysta hallon och en klick jordnötssmör! HIMMELSKT GOTT!
''Jag använder förresten denna sockerfria pannkakssirap som finns att köpa på Raw food-butiken vid Caroli i Malmö eller på iherb.com (jag beställde därifrån, för butiken hade inte öppnat ännu då).
Att lära känna sin nya mage
Skrev ett inlägg på Tjockisfamiljen och fick svar om att det kan ha varit en dump, eller så kan det ha varit kycklingen som är torr tillsammans med den torra pastan. Hade ju sås men den fastnade som inte på pastan riktigt. Hur som helst ska jag stay clear of kyckling ett tag. Känns bäst så. Men jag gillar ju kyckling... Ibland känns det som att mitt tålamod är slut och jag vill hoppa fram några veckor och kunna äta allt. Det kommer jag nog kunna sen, när jag bara lärt mig rätt ätteknik som dietisten alltid tjatar om.
Hur som helst, idag har jag ätit knäckebröd med leverpastej och gurka, potatissallad och köttbullar och TACOS <3. Och det har gått bra. Åt till och med nachochips till tacosen, och det gick bra. Var ju lite som knäckebröd att det som smälte i munnen. Vet inte varför jag inte vågade äta det sist jag provade tacos. Gick runt i affären idag och velade mellan brödsorter och yoghurtar. Min hjärna tänker fortfarande bantning, för att jag bantat så många miljoner ggr i mitt liv och min bantarpersonlighet har fått härja fritt i tre månader innan operationen så nu vill den inte knipa käft. Måste inse att det är slut på det nu. Jag ska bli en vanlig människa, som äter vanlig mat fast i mindre mängd. Men det är okej att inte alltid välja det allra nyttigaste och kalorisnålaste som finns bland varorna. Ibland kan man gå efter vad magen tolererar och vad man faktiskt tycker är gott. För att man är i vecka 3 och behöver få tillbaka matglädjen i livet när magen sagt ifrån ordentligt. Inse det, bantarrösten. Tyst med dig sa jag.
Viktnedgång vecka 2
Viktnedgång totalt: 24.6 kg!
Nuvarande vikt: 119 kg!
UNDER 120!!!! Fattar att det kanske inte är en stor grej för er andra, men det var sååååå himla länge sen jag vägde under 120. I helgen hade jag på mig en vit tunika som jag köpte i London 2011, som jag inte haft på mig typ Någonsin bland folk för jag har inte känt mig bekväm i den. Men i helgen gjorde jag det. Och den satt bättre än nånsin. Och jag kände mig rätt bekväm. Det var sån härlig känsla! Har provat en väst jag inte kunnat ha sen 2009 som nu passade, och flera andra tröjor. Min garderob växer just nu. Underbart :)
Finally some REAL food!
Idag åt jag riktig mat. Det är två daga kvar på puréperioden men jag skulle kräkts om jag varit tvungen att äta
fiskgratäng igen, och det var den enda
matiga purén jag stod ut med. Därför kompromissade jag med mig själv och startade mjukmatsperioden lite tidigare. Dock körde jag på mjukaste mjukmaten jag kunde komma på; köttfärsbiff och mjölig potatis, aningen överkokt som jag
mosade lite med gaffeln. Allt tuggades mycket noga och det gick finfint! Dessutom var det HIMMELSKT gott. Nu har jag dessutom tre matlådor haha. Och ändå tyckte jag att jag lagade lite mat. Det är klurigt att vara gbp-opererad och bo själv. Om jag planerar smart kan jag nog spara mycket pengar!
Hög på livet!
Varit i skolan idag och haft examination. Det var så härligt att vara tillbaka att det inte ens spelade någon roll att det var examination. Börjar känna mig pepp på livet igen. Får en sån sprallig känsla inom mig ibland som jag inte ens känner igen, men jag gillar den. Som vårkänslor blandat med... Pepp inför framtiden kanske? Inför mitt nya liv. Jag är tillbaka i alla fall. Och det är fan skönt. 2013 är mitt år. Jag ska sluta klanka ner på mig själv och börja lyssna på den där rösten inom mig som viskar att jag nog egentligen är rätt jävla fantastisk. Att jag kan när jag vill. Och fan vad jag vill. Bli hälsosam, kunna springa, våga vara mitt glada, peppa färgstarka jag alltid, bli en jäkligt kreativ och inspirerande lärare, jobba med ungar varje dag. Åh, ibland är livet bra ändå.
En exa kvar, sen är jag klar med halva min utbildning. I två år har jag pluggat då. Eller ja, 4,5 år om man räknar med all studietid innan när jag var vilse och trodde att media var mitt kall. Den här praktikperioden insåg jag dock att jag har grym nytta av det i läraryrket också, så det fanns en mening med allt ändå. Bjuder på en underbar bild från min promenad hem från skolan idag. 21 grader varmt!
Vägning vecka 1 efter op!
Viktminskning totalt: 23,1 kg.
Detta är ju helt sinnessjukt. Snart har jag gått ner en tredjedel av vad jag vill gå ner allt som allt. Och jag kan sannerligen inte se att jag krympt speciellt mycket. Förut kunde jag känna det, men sedan op känner jag mig mest plufsig så nu känner jag det inte ens. Men det kommer väl :) Idag är det dags för purékost. Lös havregrynsgröt till frukost, med lite sockerfri äppelmos och mjölk. Mumma!
Svårt att inse
Oförskämt fint
Nu har jag alltså varit opad i fyra dagar. Det är ju inte speciellt mycket, men ändå känner jag mig jäkligt pigg och välmående. Hade satans ont i axeln fram till idag när det äntligen släppte lite. Känner mig ovan vid min babblande mage såklart, och framför allt är det så fruktansvärt tråkigt med flytande kost den här första veckan. Längtar till måndag när jag ska äta puré. Tänkte börja dagen med en lös äggröra. Åh vad jag längtar! Idag stod jag inte ut med att dricka allt så jag åt kvarg blandat med lite vaniljkvarg för det är ju helt slätt åtminstone, och det gick utmärkt. Tog sinnessjukt lång tid och jag orkade inte äta mer än nästan 1 dl, hade lagt upp 1,5 dl pga proteinet jag behövde få i mig. Det tog liksom stopp i huvudet mer än i magen. Jag ville bara inte ha mer. Skum känsla, men jag ska nog lära mig lista ut kroppens signaler förr eller senare.
Jag hoppas innerligt att jag ska få fortsätta må såhär bra. Känns fortfarande bara som att detta är någon sorts experiment jag pysslar med och jag har verkligen inte fattat att jag kommer att gå ner i vikt också. Det hoppas jag att mitt huvud förstår tillslut.
05.35 and I'm alive
Tjenare bloggen. Jag är över på andra sidan!!!!!!!!!!!!!!!
Jag känner mig: lättad, lycklig, livrädd, vadfanharjaggjortig, nöjd, orolig och asglad.
Smärtan har bara kommit på riktigt två ggr, och båda gångerna fick jag smärtstillande, kunde sova en stund och vaknade och mådde bättre än nånsin. Det känns som detta kan bli bra ändå! Nu ska jag upp och vandra i korridorerna, vi hörs!
Dagen före dagen före.
Det känns konstigt att i övermorgon vid den här tiden är jag opererad och ligger på avdelningen. Förhoppningsvis lever jag och mår kass, men är glad över att vara vid liv. Som jag längtar tills det är över det här. Jag vill tillbaka till skolan och verkligheten, så att jag kan få tillbaka glädjen jag trots allt hade innan praktiken också. Jag har ju varit aspepp länge nu, så det är naturligt med en svacka. Tur att min mamma är här och hälsar på för att stötta mig under operationen <3
Om en vecka eller två är jag säkert tillbaka och mer pepp än någonsin, för då har min resa startat på riktigt!
5 days
Fem dagar kvar! Jag är redo att visa er min vikt. Ska försöka infoga två vilder från viktkoll. Jag har gått ner 18.4 kg och är så redo för op nu. Har minskat mer än 5 BMI-enheter. Jag är så jäkla nöjd. Nu är det bara laddning som gäller hela helgen. Min mamma kommer på lördag och på söndag drar vi till Simris för att sova där en natt och vara på sjukhuset kl 07.00 på måndag morgon. Nu jäklar.
