Svårt att inse
Idag har jag varit och browsat klädesbutikerna. Det kändes inte som vanligt riktigt. Jag brukar leta efter något svart och stort som döljer hela mig och köpa det och gå hem. Jag har nog aldrig funderat så här mycket när jag shoppat innan. Nu gick jag runt och tittade, även på de "vanliga" kläderna, och tillät mig själv försöka föreställa mig att köpa dem någon gång. En fin klänning eller ett par coola leggings och en lång tunika. Som jag skulle önska mig att kunna det. Åh, dessa:
Men det dröjer nog innan jag kan ha såna på mig. Åtminstone till i höst, och det är ju också då man ska ha dem. Min hjärna har inte riktigt förstått att jag gör detta för att gå ner i vikt, så ibland känner jag mig sjukt nere för att jag har sabbat min mage och inte kan äta som folk. Men sen får jag verkligen anstränga mig för att inse att DET HAR BARA GÅTT 1 VECKA! Skärpning nu. Det kommer att bli bra det här. Jag har ju inte ens fått börja äta mat än. Gaah. Men imorgon är det puréperiod.
Jag längtar tills jag får börja träna ordentligt, för jag mådde så satans bra av det. Det är det som är grejen för mig också, att jag var hög på livet som bara den i typ 2 månader innan operationen. Jag hade praktik, jag tränade, jag åt sjukt god nyttig, kalorisnål men UNDERBAR mat. Jag flöt ju aldrig på heltid (dietistens bud, inte mina, jag var redo att flyta de två sista veckorna men hon sa att jag hade gått ner så mycket att det var helt onödigt). Det går ju att chocken nu efteråt blir som chocken för de som börjar heltidsflyta + chocken efter en op samtidigt. Inte undra på att man blir lite depp. Det går över. Nu blir det peppmusik och sol för att bota detta.
Och just det, lite mer leggings - Älskar dessa:
Kommentarer
Trackback
