Att lära känna sin nya mage

Igår hände något som gjorde mig panikslagen och fick mig att för första gången på allvar tänka "nej, nej, nej, VAD HAR JAG GJORT?! jag har sabbat min mage för att bli smal, det är ju sinnessjukt!". Såhär var det: Jag åt kycklinggryta med fullkornspasta. Det är vecka 3 nu, jag ska få börja äta kyckling och pasta. Åt samma gryta dagen innan med bulgur och det var lite svårtuggat men gick ändå bra. Hur som helst. Jag gjorde likadant, tuggade ordentligt. Helt plötsligt kändes det som att allt bara satt fast någonstans på vägen ner. Det gjorde ont, det bubblade okontrollerat i matstrupen. Det var fruktansvärt. Jag försökte dricka liiite lite vatten för jag tänkte att det kanske skulle sköljas ner (nej, fråga mig inte hur jag tänkte där). Needless to say; det fungerade INTE. Istället kräktes jag typ 50 ggr. Upp all mat. Det kändes lite bättre efter det, och jag kände mig lite trygg när jag tänkte att då kan det iaf inte vara stopp i matstrupen, eller hur?

Skrev ett inlägg på Tjockisfamiljen och fick svar om att det kan ha varit en dump, eller så kan det ha varit kycklingen som är torr tillsammans med den torra pastan. Hade ju sås men den fastnade som inte på pastan riktigt. Hur som helst ska jag stay clear of kyckling ett tag. Känns bäst så. Men jag gillar ju kyckling... Ibland känns det som att mitt tålamod är slut och jag vill hoppa fram några veckor och kunna äta allt. Det kommer jag nog kunna sen, när jag bara lärt mig rätt ätteknik som dietisten alltid tjatar om.

Hur som helst, idag har jag ätit knäckebröd med leverpastej och gurka, potatissallad och köttbullar och TACOS <3. Och det har gått bra. Åt till och med nachochips till tacosen, och det gick bra. Var ju lite som knäckebröd att det som smälte i munnen. Vet inte varför jag inte vågade äta det sist jag provade tacos. Gick runt i affären idag och velade mellan brödsorter och yoghurtar. Min hjärna tänker fortfarande bantning, för att jag bantat så många miljoner ggr i mitt liv och min bantarpersonlighet har fått härja fritt i tre månader innan operationen så nu vill den inte knipa käft. Måste inse att det är slut på det nu. Jag ska bli en vanlig människa, som äter vanlig mat fast i mindre mängd. Men det är okej att inte alltid välja det allra nyttigaste och kalorisnålaste som finns bland varorna. Ibland kan man gå efter vad magen tolererar och vad man faktiskt tycker är gott. För att man är i vecka 3 och behöver få tillbaka matglädjen i livet när magen sagt ifrån ordentligt. Inse det, bantarrösten. Tyst med dig sa jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0