Oförskämt fint
Nu har jag alltså varit opad i fyra dagar. Det är ju inte speciellt mycket, men ändå känner jag mig jäkligt pigg och välmående. Hade satans ont i axeln fram till idag när det äntligen släppte lite. Känner mig ovan vid min babblande mage såklart, och framför allt är det så fruktansvärt tråkigt med flytande kost den här första veckan. Längtar till måndag när jag ska äta puré. Tänkte börja dagen med en lös äggröra. Åh vad jag längtar! Idag stod jag inte ut med att dricka allt så jag åt kvarg blandat med lite vaniljkvarg för det är ju helt slätt åtminstone, och det gick utmärkt. Tog sinnessjukt lång tid och jag orkade inte äta mer än nästan 1 dl, hade lagt upp 1,5 dl pga proteinet jag behövde få i mig. Det tog liksom stopp i huvudet mer än i magen. Jag ville bara inte ha mer. Skum känsla, men jag ska nog lära mig lista ut kroppens signaler förr eller senare.
Jag hoppas innerligt att jag ska få fortsätta må såhär bra. Känns fortfarande bara som att detta är någon sorts experiment jag pysslar med och jag har verkligen inte fattat att jag kommer att gå ner i vikt också. Det hoppas jag att mitt huvud förstår tillslut.
